Så vi bestämde oss för att gå dit och hem, så fick Truls sina promenader också - väldigt praktiskt!
På väg ner går vi förbi en hundrastgård, och i hundrastgården fanns en ganska stor hund med väldigt mycket energi, hans husse var kanske si sådär 10-12 år. Hunden hade inget koppel utan sprang lös. Jag kommer ihåg att jag sa till sambon "Han (hunden) ser inte så snäll ut.. Sen passerade vi och när vi vände oss om kommer hunden mot oss, men främst mot TRULS.. Och han vill INTE leka. Han såg Truls som ett byte! Sambon fick upp Truls i famnen med arga hunden bitandes i låret!!! Och jag bara skrek!
Som tur var fick han bara tag i Truls päls och inte i själva benet. Men vad vårt lilla hjärta skrek och pep.
Jag har nog aldrig känt sådan panik, jag var alldeles darrig i skakig efteråt! Jag blir så arg och besviken på folk/föräldrar som inte kan uppskatta vad som är lämpligt. Tänk om inte Truls hade kommit undan med bara lite öm skinka, utan en uppäten.
Vad hade jag tagit mig till? Som grädden på moset föll sambon illa och skadade sitt redan dåliga knä när han skulle mota bort hunden, men vilken tur vi hade som har Truls i behåll! Är otroligt tacksam att det gick så bra som det gick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar